Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o —
oss vara skulder; såsom ock vi förlåte dem,
som oss skyldige äro!" då släck|es småningom
min hämdtörsl; och den grufliga slörm,
hvilken så länge hade herrskat här (han
tryckte Edmunds hand mot sit’t brösi),
lug-nådes strax. Det var Guds frid, Herr
Edmund, Guds frid. Jag har varit träl och
olycklig, men bojorna äro nu krossade. Ni
behöfver icke, att bedja för mig eller de mina,
ty jag har tillbragt flera hela nätter i bön
för mina olyckliga barn, och min bön har
blifvit hörd. Bed Gud i stället för er far
och hans barn; bed också för Er sjelf, på
det ni må undgå den förbannelse, som
nalkas. Ack, utropade han nu med starkare
löst och i profetisk ton, jag hör hämndens
skri; jag hör edra qvinnors och barns jemmer;
jag ser er egendom befläckad af deras blod.
Bed Gud, att han frelsar Er på den
olycksdagen, ty den instundar!" — Vid dessa ord
var hans röst utmattad, och hans ögonlock
föllo ihop; jag trodde, att det var för alltid,
och störtade fram tnot hans säng; men det
var blott en ögonblicklig kraftlöshet. Han
fattade åter Edmunds hand, och jag märkte,
att hans hjerta ännu klappade svagt. Den
gamla qvinnan vinkade åt mig, att jag skulle
draga mig undan, och jag ställde mig bakom
henne. Efter några ögonblick slog han upp
sina döende ögon och sade med en röst, som
vi knappt kunde förstå: Jag drömde, att jag
var på min födelseort; jag hörde sugandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
