Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— , 63 —
hat uti glömska af oförrätterna, hans stolthet
uti undergifvenhet; och jag fann en bild af
Guds barmhertighet uti det milda och ömma
uttryck, som talade (ill mig från min väns
anlete. 3a, Alsop, jag bedyrar det, minnet
af detta uppträde har länge varit ett hinder,
som, oöfvervinneligt nekat mig att följa dina
sinnrika argumentationer till irreligiositetens
försvar. Du vet, att en bland de djerfvaste
och tillika älskvärdaste tviflare har sag,t: "I
øiin studerkammares enslighet eller under
loppet af en lärd undersökning kan jag stämma
öfverens med -ateisten och materialisten, i
hänseende till svårigheten att upplösa vissa
frågor; men när jag är på landet, när jog
betraktar naturen, då flyger min djupt rörda
själ upp till den lifgifvande Anden, af
hvilken allt erhåller sin tillvarelse, upp till den
allsmäkt.iga Intel I igensen , som styrer allt, och
till den gudomliga godheten, som erbjuderåt
mina sinnen ett så ljuft skådespel."
"Just så förhåller det sig med mig;
naturens behag, och de drag af storhet, sora
man ofta hos menniskoslägte! blifver varse,
utöfva ett omotståndligt välde öfver mitt
sinne, och beherrska min öfvertygelse."
"Min afsigt var, att upprigtigt meddela
dig min förlägenhet; men jag har låtit
hänföra mig af alltför lifliga känslor, för att nu
vilja vidare fortfara, och göra dig bekant med
alla hemligheterna af de tvifvel, som
uppröra mitt inre.", r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
