Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» "f
_ 96 -
Sion tillbaka till fru Allen och sade till henne;
"Jag bönfaller hos er, alt ni täcks gå ur detta
rummel, ty ni har ej styrka nog att redan i
natt taga emot dem!"
"Min goda Helena, gör dig intet
bekymmer för min skull! Gad väljer sjelf det
ögonblick, då han behagar kalla det
förvillade hjertat tillbaka till rätta stråten. Så
mycket må du veta, att jag går inte ur rummet.
Om min sista timma nalkades, skulle jag
använda densamma, för att öfvertyga hentie
om sin otacksamhet och sin villa."
"Det bör ni göra, fru Allen; men en
annan gång. Nu är ej rätta ögonblicket inne;
ni skulle förkrossa den arma flickans hjerta.
Kom ihåg, att hon ännu icke vet om
Edwards död, och alt hon måste vara trött
ef-ter resan; visa då barmhertighet emot henne
och emot er sjelf, fru Allen: vänta till en
annan gång!"
"Helena, du vet ej hvad du begär af
mig!" svarade den gamla frun, som tycktes
återfå all sin ungdomsstyrka, för att
verkställa hvad hon ansåg för sin pligt; "böra vi
icke," — så fortfor hon, — "enligt den
Heliga Skriftens bud, utrifva vårt högra öga,
afbugga vår högra arm, för att frelsa vår själ?
Helena, tro mig: jag skall tala med henne,
och, om hon ej alldeles bortdött för alla
na-turens känslor, så skall vid min röst ett ljus
framljunga, som måste intränga uti djupet af
den förvirrades själ!"
Förjäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
