Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
icke kommit bit förr?" Emili darrade i hela
kroppen, hennes hjerla klappade våldsamt;
hon kunde icke svara. Den äldre fattade
Helenas hand och sade: "Skulle det då
verkligen redan vara för sent?" Då hon dervid
varseblef huru Helena stod der, slum och
bedröfvad, tillade hon: "Jag märker nu, att
vi hade gjort bättre, om vi alldeles icke
kommit hit." Och i det hon vände sig till sin
unga ledsagerska, sade hor.: ’Lägg fingret
på din mun, mitt barn, och tig! Den
Allsmäktige har styrt; önska icke att göra något
motstånd, ty han är ingen redogörelse
skyldig för sina beslut!"
I det rummet, der liket stod, hördes i
detsamma en djup suck. Susanna Allen ryste
och utropade: "Min mor är här! Jag miste
se henne!" Här tystnade hon ett ögonblick,
men fortfor sedan: "Var utan all fruktan,
Emili; ett understöd ofvanifrån skall ersätta
hvad som felas genom din svaghet; |y jag
hoppas, alt vi ej skola se oss beröfvade elt
sådant!" Ijifligt och med hög röst uiialades
dessa ord; ly Susanna insåg, att henne här
var beskärd en strid emot naturens lifligaste
känslor. Med fasta, säkra steg trädde hon
in uti rummet. Med vacklande gång
deremot följde Emili henne: hennes kinders rosor
hade dervid småningom flyktat, och ullrycket
i herynes ansigte var alldeles förändradt.
Helena blef varse hennes oro, och fattade henne
omkring lifvet, för alt hindra henne att falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
