Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io3 —
<13 äfven nödvändigt, att du skulle föra detta
barn i frestelse och draga det med dig in pl
ogudaktighetens stigar?"
Svårligen utslocknar alldeles menniskans
medfödda öinhet; likväl var Susanna så van att
beherrska sina känslor, att äfven de lifligaste
rörelser alltid måste ge vika för hennes fasta
vilja; hon svarade derföre sin mor med den
ton af öfverlägsenhet, som tillhörde hennes
väsen: "Emili vandrar icke på
ogudaktighetens stigar, min mor! Hon har lydt
Evangelii röst, och" — tillade hon med en
ganska kärleksfull blick på Emili — "hon har
redah med stora steg aflägsnat sig från
Syndens stråt, redan bär hennes lefnad
vittnesbörd om att hon qväft synden, och de trogne
betrakta henne som ett ljus ibland de förste
bland Guds utkorade."
Susannas inflytelse på Emili var stor;
hon blef varse, att dessa ord hade
.återupplifva! hennes försagda kristendomssyster. Emili
gick fram till Susanna, som hade satt sig
invid sängen; men hennes mormor fattade
henne vid handen, drog henne till sig, och sade
till henne med en röst, hvilken ålderdom och
smärta hade försvagat: "Ack , Emili, mitt barn,
mitt enda barn, har hon då redan hunnit så
förhexa dig?" — Emili gjorde alldeles intet
motstånd; hennes mormor lät henne stiga fram
till sin brors lik, och sade: "Se här, betrakta
honom; ehuru han aflidit, talar han ännu
till dig, och, om naturens röst ej är rent af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
