Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"i er goda Edvards ansigte se vi ett uttryck,
gorn förer oss till minnes, att vi bore älska
hvarannan inbördes och lefva fredligt.
Aposteln har sagt: Den som gör det rätt är, skall
lefva i sinom Gudi. Må vi då bära aktning
för den, som tror sig lyda Guds röst; må vi
öfverlemna allt det öfriga åt hans
barmhertighet." Den ton af godhet, hvarmed
Helena utsade dessa ord, rörde allas hjertan,
och den sanning, som de innehöllo, vann
insteg hos allas förstånd; de upprörda
sinnena lugnades, och en mild försoning höll
på att äga rum, ty den gamla damens ögon,
upplyftade mot himmelen , visade, att en
sann gudaktighet beherrskade hennes inre;
Susanna tycktes äfven ge sitt bifall till
Helenas råd och vilja understödja det, och
Emilias vackra ansigte visade en liflig tacksam»
het för hennes väns mellankomst. Men just
i detta ögonblick öppnades den yttre dörren
å nyo, och man såg instiga i rummet den
gamla brödren RubenHarrington, just
densamme, som Debora kallat lifslefvande den satan,
Han tycktes hafva hunnit den ålder,
uti hvilken menniskan, befriad frän
ungdomens yrsel börjar alt utan fruktan
öfverlemna sig åt sina böjelser, och hans yttre
gaf just icke tillkänna, att han genom köttets
kufvande särdeles ofta tyglat sin sinnlighet.
Han var af medelmåttig storlek och fast
kroppsbyggnad; hans lynne var häftigt; han»
7*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
