Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låga panna höljdes af svart hår, hvilket var
så tjockt och krusigt, att det omöjligen
kunnat bringas till den släta, enkla form, som
egentligen hörde till sektens bruk. Mörkgrå,
skarpa ögon framblixtrade under skuggan af
hans breda Ögonbryn, och kringhvälfde med
en förundransvärd hastighet; hans näsa var
af en ovanlig fullständighet, så att den
upptog en god del af ansigtet, och dess yttersta
ända var trubbig som en Negers. Hans
mungipor (munnen var äfvenledes ansenligt bred)
sänkte sig nedåt på ett andäktigt sätt; och
hans platta haka delade äfvenledes det öfriga
anletets egenskap af ansenliga
breddsdirnen-sioner. Öfverhufvud taget, bildade
sambandet af alla hans anletsdrag ett helt, som
kunde väcka den godtrognaste menniskas
misstankar, och ge ny styrka åt fördomarna
emot en brödraförening, som varit i stånd,
att åt en sådan ledamot anförtro embeten af
den högsta vigt.
Ruben helsade icke på någon i
sällskapet, utan gick genast rätt fram till sängen;
han såg här på de lefvande och på den döde,
med så stor likgiltighet, som hade ,han sjelf
icke hört till samma slägte. Ingen tilltalade
honom, och ban tilltalade ingen, ända till
det ögonblick, då hans uppmärksamhet
fästade sig vid den stackars Anna, som satt på
en liten stol vid sängfoten, och höljd i sin
shawl suckade och snyftade, utan att komma
ihåg att någon menniska såg eller hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
