Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
och att Emili, så framt hon haft lika ljust
förstånd, som godt hjerta, aldrig skulle låtit
hänföra sig af dylika galenskaper.
Ungdomen hyser förtroende till sina
krafter; den låter’ icke gerna hoppat slockna.
Helena lät icke heller sitt mod fällas genom
Deboras inkast. Hon söktfe upp Emili, och
besvor henne på det ifrigaste, att ej resa
tillbaka. En lång stund bearbetade hon
ömsom hennes förnuft och hennes känsla, utan
att åstadkomma minsta synbara verkan.
Susanna och Emili hörde henne tigande, och
med blickarne sänkta, till golfvet. . Slutligen
förmådde den unga flickan icke mer, att
motstå naturens röst, utan sade suckande: "Hvad
skall jag göra? Hvad bör jag väl göra?"
"Motstå dödsens angrepp," ropade
Susanna med en myndig ton, ’’det här är en
stark Srestélse, mitt barn; men den ar ett
medel till din salighet. Kom, Ruben," sade
hon, och vände sig till Harrington, "vi kunna
icke längre dröja här, utan att löpa fara."
"jag är färdig atf begifva mig hädan,"
svarade han, ’’ty denna kroppsens spis har åter
upplifvat mina domnade krafter. Innan jag
njöt densamma, fruktade jag, som Angelen
sade till Profeten Elias, att denna
resan.månde blifva alltför lång för mig."
"Det gör ju icke särdeles till saken,"
sade Susanna, och fortfor med saktare röst:
"Ruben, den unga flickan är på vägen att
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
