Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 —
alldeles fälla modet och -öfvergifva oss."
Se-(kn hon hviskat detta at honom, gick .hon
ut och påskyndade förberedelserna till afresan;
Helena begagnade tillfället af hennes
frånvaro, fattade uti låset till kammardörrn, inom
hvilken liket stod, samt frågade Emili, om
hon ej önskade, att ännu en gång fore sin
bortresa se sin bror?
"Ack, ja visst, ja visst!" ropade hon
rnsd liflighet, "jag vill ännu en gång se ho.
nom!" Hon störtade med detsamma in i
rummet, och Helena stängde dörren utan att gå
med l,ienne dit in; ty hon väntade en större
verkan af naturens sanna intryck och Emilia6
känslofullhet, än af alla tal och ord. Men
Susanna var snart tillbaka. Hon gick till
dörren, och sade med så mycket lugn i sin
röst, som möjligt, ty hennes fruktan
fördubblades, dl hon såg Jakob Lenox stående
bredvid Emili, hvilken han med mycken
värma tilltalade: "Kom nu, mitt barn, vi
vänta på dig; kom och tag på dina skuldror
det kors, som Freisaren har burit för oss,
och tag afsked af verlden och all dess flärd!"—
Sedan Emili hade kämpat ett ögonblick emot
de åtskilliga känslor, som upprört henne,
lydde hon, likväl icke utan vedervilja; man
såg tydligen, att om de band, som höllo
henne fjettrade, -ännu icke voro slitna, voro
de likväl åtminstone försvagade. Den unge
Lenox beledsagade henne till dörren, och
det lyckades honom, att svika Susannas vaki
i ’ i .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
