Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 126 r —
lands byar ännu bibehållit hela sin ursprung,
liga enkelhet; men denna enkelhet är mera
rörande än de mest pragtfulla ceremonier;
emedan den talar naturens språk till varelser,
som ännu icke förlorat det minsta af sin
medfödda renhet; och till och med för personer
hos hvilka slipningen i societéernas etikett
för-slappat de förslå naturdragens skarpa pregel,
och hvilka ej haft andra tillfällen att vara
vittne till denna sista scen uti lifvets
skådespel, än inom en stor stads område: till och
med för sädana åskådare skulle en
likprocession af denna art ännu finnas värdig en liten
nyfikenhet. I städerna märker man huru en
sådan ceremoni knappast ådrager sig den unge
gossens blickar, i fall han just då ärnar
rulla sitt tunnband eller smeka sin
papegoja; den äldre männen åter, helt och hållet
fördjupad i sina affärer eller sina nöjen, låter
liket tåga förbi, utan att derpå fästa minsta
uppmärksamhet, eller dervid hysa minsta
a-ning att hans timme också en gång skall sia.
Men på landet, der lifvets ögonblick ej äro
till denna grad upptagna; der hvar menniska
känner sin granne; känner hans
lefnadsomständigheter, och huru länge han ännu gjorde
sig räkning att få lefva qvar på vår jord; der
gör det sista bedröfliga uppträdet hela sin
naturliga verkan på förstånd och hjerta. En
del beskåda begrafningen derföre att de erinra
sig något uttryck af den "aflidne, märkligt
genom den hjertats godhet som röjde sig deri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
