Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 131 —
befann sig, som qvarblifvit på sin plats och
betraktade alla dem som gingo henne förbi,
lika sä likgiltigt som om hon bevistat den
tråkigaste komedi. Majoren gick frarn till
henne och efter en något stel men ganska
djup bugning, sade han att ögonblicket vore
gynnande att se liket, samt att han, emedan
hon var främling, erböd sig ledsaga henne
dit genom hopen,
"Ah, mycket förbunden," svarade hon
misslynt; "jag är ej nyfiken att se de döda,
och i synnerhet dem jag ej har känt i
lifstiden." Majoren, på sådant sätt afvisad,
vände sig om och sade till Debby hvilken han
råkade vid utgåendet: "Det synes som skulle
denna unga flicka inbilla sig att hon ej vore
dödlig; ty hon skyr åsynen af lik, men
oaktadt sin ungdom, skönhet och rikedom, måste
hon en gång vandra samma väg. Det är
dock en skön varelse" tillade han, i det han
på henne fästade sina blickar. "Jag har
nästan aldrig sett någon vackrare på alla mina
resor."
"Bah, Bah," svarade Debby, "man är
alltid vacker nog, när man är god; det är
min grundsats; den är väl icke ny, men så
mycket bättre."
"Miss Debby har rätt," inföll i
förbigåendet en liten flicka med den oförsynthet,
som ofta utmärker ungdomen, "hon gör
alldeles Tätt i att hålla sig till det gamla."
"Ja, ja," svarade Debby/som till all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
