Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till all lycka slog icke vagnen öfverända;
för detta hade vi alt tacka den omständighet,
tror jag, ehuru jag ej rätt begriper det, att
han blef fjstsittande mellan nägra grena;-. Jag
var stel af fasa, och den stackars Lilly var
lika så blek som min näsduk. Så snart vi
kunde rycka oss undan vårt farliga läge, togo
vi vår tillflygt till den närmaste bondgård,
lycklige a-tt då finna ett skydd mot stormens
raseri. Vi hade samma afton kunnat begifva
oss till byn, men pappa hade krossat armen
i detsamma han hoppade ur vagnen och vi måste
stadna i bondgården, der del ser ut, som vi
skulle komma alt qvarblifva det återstående
af pappas lifstid; |y, hvilken underlighet,
han liar öfverlemnat sig åt en landtbrukare»
omsorger, och hvad som är ännu
besynnerligare, är, a’t han,, som vanligen aldrig vill
iro något, har fattat ett fullkomligt
förtroende för denne man, hvars egen fördel bjuder
honom uppehålla oss här så länge han kan.
Pappa, som berömmer sig att vara så
skarpsynt, märkte icke detta, fastän jag icke
underlåtit alt säga honom någonting derom vid
flera tillfällen. Nej, det finnes ingenting
o-vanligare och mera obehagligare, än hvad jag
här upplefver; alla blanda sig deri, till och
roed pappa sjelf, som jag aldrig sett nöjd,
och som med lika mycken tillfredsställelse
vistas har, som om han vore i Elyséen; han
som fordom var så otålig, har helt plötsligen
blifvit saktmodigare än Hjob."
"Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
