Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 148 -
dast da utöfver hela sitt inflytande på
sinnet, när hon är helgad af en fast och
oföränderlig tro. Hon talade således ofia med
barnet om hoppet au en gång blifva
återförenad med den bortgångna, och emedan detta
hopp erhöll mera verklighet för barnet, än
dessa hågkomster, hviLka det sjelf ej upplef.
vat, lyckades hon att bevara den barnsliga
kärleken frän all förändring. Helena
skördade frukten af hennes omsorger; redan Iran
sina första år, och förr än hennes efiertanka
var fullt utvecklad, stod hon i förbindelse
rned himmelen; hennes begär voro lossade
ur denna verldens band, hvilket gaf hennes
sinnesart en viss upphöjning och mildhet,
hvarigenom hon snarare syntes tillhöra himmelen äri
jorden. Utari att vara beständigt glad, hade hon
likväl all deri munterhet som är barndomen
naturlig. Stundom fuktades hennes ögon af
tårar, då hon, sittande på sin pall vid fru
Allens fötter, hörde henne tala om sin mor;
men ett ögonblick derefter gick hon .att leka
med sin kält, eller skyndade sig all förfölja
en fjäril. Så utspricker vid solens första
strålar den späda blomman, hvars knopp för dø
kalla vindarnes flägt -dignade till jorden.
Helena hade fått veta af Misstriss
Allen, alt hon ej hade någon far. Så ofia hon
visade någon längtan och deltagande i
atse-ende på honom, hvilket ej hände ofia, ty
Misstriss Allen undvek sorgfälligt att (ala
om honom, stillade ett skickligt användt svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
