Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163 —
"För Hertigen? åh nej," svarade den
lilla Helena med en för Harrison försmädlig
enfald. "Herr Allen säger att Hertigen ej
vill ata våra persikor."
"Hvad vill den näsvisa ungen säga," ut-*
ropade Harrison, "hvarföre kallar hon mig
Hertig?"
"Alla menniskor kalla honom så," sade
Helena med låg röst, i det hon närmade sig
till Misstriss Harrison.
"Kalla honom icke mer så, mitt bästa
barn," sade Misstriss Harrison mildt, och
omfamnade henne än en gång; "gå åter hem och
kom snart tillbaka att helsa på mig!" Derpå
vände hon sig till sin man och sade: "jag
finner alt våra grannar nästan hafva rätt; du
har verkligen ett utseende att vara af den
högsta adel, min bästa inan; och för minera
öfvade ögon än deras kunde du (ill och med
anses för en af rikets Pàirer, och utan att
tala om ett lvisst utseende af värdighet som
naturligen tillhör en adelsman, gifva dig din
käpp med guldknappen, ditt pudrade hår och
dina gammalmodiga lockar ett utseende, som
nödvändigt bör förundra dina republikanska
grannar."
"Jag tror det verkligen, Misstriss
Harrison; men våra grannar, som de kallas, haf»
va ej lust att göra mig några komplimenter;
och den titel de gifva mig, är endast ett gäc*
keri i deras mun."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
