Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167 —
väggen som låg mijt emot den dorr hvarige"
nom hon inkommit;, en del af denna vägg
instörtade och strax derpå uppkom deraf ett
luftdrag, som utdref ett tjockt moln af rök.
Misstriss Harrison blef då varse Helena vid
dörren af sin kammaie; hon höll ännu
klinkan i handen; en hurid stod vid henes
fötter; han skällde under det han ryckte i
hennes lintyg, som han ännu höll fast med
tänderna, och tycktes enträget vilja förmå
henne att gå framåt ; den unga flickan darrade
af förskräckelse; men hon visste ej för hvilka
faror ett längre dröjsmål kunde blottställa
hen-nfe. Misstriss Harrison tog henne i sina
armar, skyndade sig utur rummet, och om ett
ögonblick var hon hos fiu Allen. Båda
kastade sig af en sjelfmant rörelse på knä; de
yttrade intet ord, men den lifligaste erkänsla
uppfyllde deras hjertan; och detta
vördnads-offer üppsteg ända till Honom, som hyligon
ryckt dem undan en nästan oundviklig död.
Elden hade utbredt sig genom en liten
byggnad, som Allen nyligen uppfört 1
bakdelen af huset, och som stod i förbindelse
med framsidan genom en trång och mörk
cor-ridor. Lyckligtvis blåste vinden åt ett sådant
håll, att den satte en gräns för eldens vidare
utbredande. Alla släckningsanstalter voro
oanvändbara, ty huset var af träd, och
sprutorna kunde ej så hastigt föras från den aflägsna
staden. Men om husets invånare bibehållit
mer köld då Misstriss Harrisons rop väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
