Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 170 *■■ —
hon sjelf blottställt sig för att rätida den
urc-ga flickan, och ändtligen Rogers gerning, hang
oförskräckthet, och verkligi Engelska iüld, alt
Harrison sjelf slutade med att utropa: "Gud
vare lofvad, min vän; jag hoppas att du
tagit det stackars folket med dig?"
"Visserligen, min vän," svarade hon. "Du har gjort
väl, ganska väl, ty uti I.andstlown fanns
intet ställe der de kunnat finna en så god
tillflykt. Men, min kära hustru, du har lupit
en ganska stor fara, och du är utan ursägt
som blottställt dig, ty ditt lif äger ett vida
högre värde, än detta, barnets."
"Jag är förbunden för det värde du
sill-ter derpå, men jag har blott gjort min
skyldighet då jag följt ditt exempel. Har du då
glömt, för hvilken fara du blottställde dig,
för att rädda fru Lindsay?"
"Glömt! för ingen del; men du vet alt
en man alltid äger mer välde öfver sic, än
en qvinna, och att han, när så behöfs,
finner flera ressurser inom sig; och att dess»
utom Ijindsay var arfving af en hedervärd
familj, och det är väl något. Emedlertid är
dervid intet att anmärka, emedan ingen olyckaa
händt. Du har ett mod , värdigt din börd,
min goda Margareta, och jag skall med
mycken fägnad beskrifva hela händelsen för
Sir Harry, med första skepp, som går till
Ijondon."
Då Misstriss Harrison på detta sätt
lyckats att öfver sin förmodan hos sin man väc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
