Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i6g —-
tycktes arinra Misstriss Allen- om en vigtig
omständighet. Hon utropade: "Stackars
Helena!" Hon kastade i detsamma omkring sig
oroliga blickar, och fästade dem slutligen på
en koffert, den hon hastigt öppnade, framtog
derur en liten ask och sade till sin man:
"Gad vare lof! Det dyrbaraste vi ägde, ät
räddadt!"
Då de hemburit åt den A"smäktige
deras oskrymtade tacksamhelsgärd, • började de
yttra sin erkänsla mot Misstriss Harrison,
hvars ädelmodiga bistånd räddat dem undan
de största olyckor. Hon bad dem till en
annan tid uppskjuta förklaringen af deras
tacksamhet, föreställde dem nödvändigheten alt
finna en tillflyktsort för sina barn och sig
sjelfva och bad dem ifrigt alt följa sig herri.
Erkänsla och nödvändighet förmådde det goda
landlfolket att glömma sina första betänkligheter?
och kort derefter blefvo de på ett passande
säll logerade på Harrisons egendom.
Sedan Misstriss Hanison gifvit sina
gäster förfriskningar och fört dem till hvila,
sedan hon lagt den lilla Helena uti ett rum
invid sitt eget och utsträckt sin gästfrihet
ända (ill hunden, som så nyttigt hulpit henne
rädda barnet, gick hon åter in i sin kammare,
för att tillfredsställa sin man i afseende på
den frihet hon tagit sig i hans förfäders
besittning. Hon målade för honom så lifligt
de faror familjen undgått, de vådor, för hvilka
11* ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
