Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5-3 —
liflighet; "jag tycker att min mor är »(ändigt
omkring mig; jag hör hennes röst, jag erfar
inflytandet af hennes närvaro under alla milt
lifs händelser; jag känner ej af hvad
anledning hon ålagt mig detta hårda vilkor; men
jag litar på ett moderhjertas ömhet i
döds-stunden, för att öfvertygas att denna
anledning är vigtig och grundad."
Gari Westall, som varit en tyst åhörare
af hvad som föregått, gick likasom hänförd
af en ovilkorlig rörelse, fra mtill Helena,
fattade hennes hand, och sade:
"Tillbedjansvärda varelse, ert ädla nit är dygdens; behäll
det —och" tillade han med lägre och darrande
röst; "matte Allmakten skydda er mot
ondskans och afunden» försåt."
Helena ferfor en känsla af tacksamhet
och nöje, då hon upptäckte, att det fanns
en varelse, som begrep henne fullkomligt:
Denna sympati kunde jemnföras med det
fullkomliga samljud tvänne förträffliga
instrumenter gifva. Hon hade eldigt yttrat ett
"Hvad jag tackar er, Herr Westall!" förrän
hon kunnat öfverväga sin besynnerliga
ställning; hennes naturliga fö rsagdhet hade
blif-vis besegrad, af mägtigare känslor, men den
hade snart återtagit sitt välde; förvirrad och
nedslagen lemnade Helena rummet, och
skyndade sig till sin kammare, för att der söka
en fristad.
Westalls sista ord genljödo ännu i
Catalina» öron, "Jag hoppas, min herre," sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
