Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 53 —
hon, vändande sig till honom, "alt det ej
var er afsigt att räkna mig bland de der
dåliga och afundsjuka menniskorna ni nämnde?"
"Nej visst icke, min bästa Carolina,"
utropade Misstriss Westall; "huru kunde ni
göra en dylik fråga? — Han kunde ej
hafva ett sådant infall. — Eller hvad säger du,
Carl?"
Denne, utan att understödja det försvar,
modren till hans förmån börjat, åtnöjde sig
att kallt yttra: att han hoppades att Miss
Redwood ej ansåg sig förtjena att räknas dit.
"Min Gud, nej!" svarade Carolina; "jag
tänkte ej på att såra den stackars flickans
känslor; hvem hade någonsin kunnat ana att
hon lyssnade vid dörren. Men ni känner
det gamla ordspråket, Misstriss Wesoll: den
som lyssnar, hör aldrig något godt sägas om
sig!"
"Detta inträffar ofta alltför väl, min söta
vän," s’varade Misstriss WestaJl.
’’Ack min mor!" utbrast Carl, med en
ton som innebar en förebråelsp, men som
förrådde mer smärta än harm. Och da han
nu ej längre kunde uthärda sin mors artiga
smicker eller kanske ej ville förråda sin
häftiga sinnesrörelse, drog han sig undan.
"Carolina! ditt uppförande ar verkligen
skamligtsade fadren till henne.
"Men," inföll Misstriss Westall, "jag
fin ner sannerligen icke att Carolina har orätt.
Iiutu kunde hon veta att Miss Bruce lyss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
