Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slora steg fram och tillbaka i rummet, och i
sina rörelser förrådde den häftiga strid, som
föregick i hans inre. Han började med att
beklaga sig öfver smärtan i sin arm, iivaraf
han sade sig vara mycket plågad; "i sådant
fall," infäll hans dotter, med en oförlåtlig
liknöjdhet, "vore en läkares närvaro här
nyttigare än min."
"Nej!" svarade Redwood, djupt upprörd;
"nej, för mina qval finnes ingen läkare. Ack?
Carolina," fortfor’ han, och fattade hennes
hand. "Du är mitt barn, min enda dotter.."
Qväfd af sin inre rörelse, kunde han ej
fortfara; han bortvände sina ögon, då Carolina
svarade med en köld, som liknade ett
hånlöje: "ja, jag hade hittills smickrat mig att
vara er enda dotter, och jag är förvånad att
i dag höra det förkunnas mig såsom en
upptäckt."
Redwood dignade ned på en stol. Den
häftiga rörelse hans dotter hade visat vid en
anmärkning, livaråt han trodde att endast
hans eget samvete kunde gifva en betydelse,
hade väckt hos honom den farhåga, att hon
blifvit underrättad om hans
ungdomsförvillelse; han hade beslutat alt inhemta genom
henrie allt hvad hon visste derom, och
upptäcka för henne det öfriga. Hennes iskalla
blick hämmade nu allt förtroende han varit
färdig att lemna henne; hans vanliga
varsamhet, hvaröfver ett enda ömt ord, en enda
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
