Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iao —
Guden eå behagar." Efter dessa tröstande
ord g3f hon en pisksläng at sin hast, som
nu med ny ifver påskyndade sina steg.
Emedlertid hade de endast hunnit ett kort stycke
bott, då Debby höll stilla för att ropa på
Westall, som ännu stod qvar på samma ställe
der de lemnat honom, och gaf honom Herr
Redwoods pakett, samt bad honom väl akta
det och med det första lemna det till Squire
Redwood. Hon nickade åt honom en
förbindlig afskedshelsning och fortsatte resan
vidare.
Debora visade vid detta tillfälle den
grannlaga försigtighet, som vinnes genom en
naturligtvis rigtig känsla för det passande;
hon lät Helena i ostördt lugn öfverlemna sig
it sina betraktelser, utan att trötta henne med
frågor eller anmärkningar. Helena gaf några
ögonblick fritt lopp åt sina känslor, hvilka
voro så mycket våldsammare, som hon länge
lagt band på dem. Ljufva och bittra
föreställningar blandade sig om hvarandra i
hennes själ. Var ovissheten om hennes börd,
i förening med saknaden af Westall, en
nästan odräglig känsla; så var i andra sidan
vissheten att äga hans kärlek, tröstande, och
den öfvertygelsen för henne ljuf, att det fanns
en varelse som delade hennes känslor, och
som älskade henne; och minnet af Westalls
sista ord var för henne en bild af de
glänsande strålar, som betäcka vestra delen af
firmamentet efter en häftig storm, och säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
