Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 131 —
förebåda en vacker dag, sedan de förjagat de
öfver horisonten skockade molnen.
Westall å sin sida ansåg äfven , vid en
lugnare besinning, sin belägenhet ° icke
förtviflad; ty ehuru Helena ej uppmuntrat hans
förhoppningar, hade hon icke sagt eller låtit
märka,- att hennes känslor lade något hinder
för hans önskningar; det finnes vissa blickar,
vissa uttryck, som äro ömhetens allmänna
språk; han trodde sig hafva igenkännt dem i
Helenas min; han återkallade de minsta
omständigheter i sitt minne, och bemödade sig att
tolka dem med samma ifver, som den trogne
använder vid granskandet af en profetias
dolda mening.
En stund derefter begaf sig Westall till
Eton, dit hans mor redan begifvit sig. Hau
märkte på damernas ton att de voro
ingenting mindre än ledsna öfver Helenas bortresa.
Westall öfverlemnade Redwood pakettet.
Denne mottog det med en märklig förvirring
och sade: "Ni har således sett Miss Bruce på
morgonen?" Allas blickar fastades på WestalJ,
som rodnade då han svarade: "att han af en
händelse mött henne under sin
morgonpromenad."
"Miss Bruce är en rigtig hjeltinna,"
sade Carolina; "allt som rörer henne, är alltid
inveckladt i hemlighetens intagande slöja., —
Till exempel, er son, Misstriss Westall, kan
icke säga er att det är endast af en händelse
hap mött henne, utan att rodna ända öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
