Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i3 —
gar ett ljuft smicker, och han lat henne
dun-ielt skönja en afsigt, som han ännu ej
vågade öppet meddela. — Icke desto mindre
fortfor Emili att undergifvet höra på honom:
hon hade alltid utmärkt sig genom sin
o-skuldsfulla enkelhet, genom saktmod och hjertats
godhet, men aldrig genom liflighet eller ett
skarpsynt förstånd. Hennes själskraft hade
dessutom nyligen försvagats genom den
smärtsamma striden mellan hennes naturliga
känslor och hennes missledda begrepp om pligt.
Man bör således ej undra att hon icke
hyste något misstroende till Harringtons
rättskaffenhet, oaktadt de vinkar han under sitt
hemlighetsfulla språk lät undfalla sig.
Han fortfor att småningom förbereda
henne på sitt förslag, och tviflade ej att se
det slutligen antagas; ty i likhet med andra
fulländade skrymtare, trodde Ruben ej att
det gafs någon dygd; han tänkte tvertom,att
de till utseendet mest redliga och rättvisa
menniskor endast afvakta ett tillfälle eller en
bevekelsegrund, för att lemna denna trånga
och mödosamma väg. Men slutligen intogs
han af otålighet öfver den långsamma gången
af sitt försök, och då han fruktade se henne,
oaktadt sin naturliga sorglöshet, ändtligen
för-Jora tålamodet, förr än målet var uppnådt, och
derjemte smickrade sig med en afgörande
framgång, i anledning af hennes jemna tystnad,
beslöt han ändtligen våga det sista steget.
Pä vanlig timma inträdde han uti det rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
