Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- ,4 -
1 , ’ * ’ ■ /
cler Emili plägade uppehålla sig i sin äldre
systers sällskap. Han qvarhöll Susanna en
kort stund, för att fråga "om hon ännu
upptäckte några lifgifvande tecken hos barnet?’
Hon skakade sorgligt på hufvudet, och drog
sig tillbaka, utan att alldeles kunna dölja i
sitt utseende den obenägenhet, hvarmed hon
lemnade honom ensam med Emili.
Han nalkades den beklagansvärda
flickans stol, fattade hennes hand (en frihet,
som han dittills aldrig vågat), utan att låta
skrämma sig af det oskyldiga utseende af
förvåning och nyfikenhet hon kastade på honom,
och sade med den lenaste ton han kunde
antaga: "Emili, ni är ett värdigt utkorelsens
redskap — ett redskap, ämnadt till höga
ändamål — lidandets smältugn har endast gjort
er renare, likasom guldet som sju gånger gått
genom degeln. — Utkorelsens redskap bör
vara glänsande och härdadt af pröfningen och
frestelserna. Upp då, unga jungfru, betrakta
den väg jag ar kallad att utvisa; en väg som
vi tillsammans bore vandra, ty det är oss ej
längre tillåtet att endast vara väktare på Zions
murar. Ordet befaller oss modigt framtåga
mot fiendernas läger."
"Afhör uppmärksamt den uppenbarelse
det blifvit mig förunnadt genom mina
arbeten att bebåda. — Den innehåller att vi äro
ämnade alt tillsammans utföra ett stort verk;
vi böra vända och åter omvända, till dess vi
lyckats frelßa verlden."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
