Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
graf utmärkes genom en groft huggen slen,
jemte en på samma gång högmodig och
ödmjuk inskrift, som endast innehåller
initial-bokstäfverna af den dödes namn. Emilis
tankar förflyttades naturligt till sina föräldrars
sista hvilostad. Detta var i jernnförelse med
Skakarnes ett talande bevis mot
Skakarsällska-pets bruk, Hori erinrade sig inskriptionerna på
deras enkla minnesvårdar; — den heliga jord
som inneslöt deras stoft; — tårpilen som spridde
sin skugga deröfver, och gràfstenarne, tom
för kommande slägten skulle bevittna deras
dygder och lidanden. "Ack, hvarföre är jag
ej der?" var den suck, som ovilkorligt
undföll henne.
Sedan hon en stund öfverlemnat sig åt
sina sorgliga betraktelser, gick hon in uti
trädgården. Der träffade hoa en gubbe, som
höll på att sköta en rabatt, planterad med
violblommor, hvilka tillika med andra växier
odlas af Skakarne, icke för deras skönhet eller
vällukt, utan för den nytta de förmodas
å-stadkomma i medicinen.
"Jag är rätt glad att åter se er, mitt
barn," sade den gode gubben, er helsa
förbättras, och det fägnar mig af hjertat; det
gick mig så till sinnes, att se er liksom
liljan, hvars stjelk en mask invändigt fräter.—
Vår vandring genom lifvet påstår icke så
länge -—tistel och törnen träffas på vägen, men
i det hopp att den leder till Paradisets
trädgård, bör förnuftig varelse icke blifva ned:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
