Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då hennes drömmar hastigt stördes af en
persons annalkande; hon såg upp och igenkända
.Harrington; han kom emot henne. —
Intagen af en ovilkorlig bäfvan stod hon hastigt
upp, och släppte, utan att märka det, sitt
bref, som hon höll på att sticka på sig. Hon
påskyndade sina steg, ju mer Harrington
nalkades; han sade till henne: "Stadna, Emili,
stadna, min kära dotter, jag har något att
säga er enskildt."
"Jag kan ej höra er nu," svarade hon,
och fördubblade sina steg.
"Du kan icke!" mumlade Ruben. "En
tid skall komma, då du måste höra mig med
tålamod."
Missnöjd att ej hafva fått tala med hen*
ne, stadnade ban orörlig på det ställe hon
lemnat; hans förbittring upplågade, och han
grubblade på medel till hämd, då brefvet,
gom hon släppt, i detsamma föll honom i
ögonen. Han upptog det, och läste. "Nu," tänkte
han, "inser jag skälet till den skönas afsky
för mig; hon har en yngre älskare än jag
är: men hon skall erfara, alt en gammal räf
ej låter öfverlista sig af en ung hund!"
Roffågeln störtar aldrig ned på sitt offet
med grymmare fröjd, än Harrington nu
bemäktigade sig den stackars Emilis talisman.
Han insåg väl ännu icke rätt, hvartill den
]cunde tjena honom; men den gaf honom
makt att skada, och denna makt var i hans
händer ett förebud (ill något ondt. Det vor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
