Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4*
ar bara litet rädd, Sooduck, och din gamla
Indianska figur har skrämt henne så att hon
dånat; det gör henne också ondt, stackars
liten* attt skiljas vid mig. Vänta, tag först
det här kruset" — ty han visste att detta
skäl var oemotståndligt — "Det innehållet
en kraftig balsam* det skall sätta din tröga
blod i raskare omlopp och uppelda din ifver
att ännu en gång tjena en gammal vän."
"Ruben! Ruben!" svarade Gubben,
fattade uii kruset och nedsväljde en dugtig
por-<ion af dess innehål, "hvad du väl känner
min smak! Denna styrkedryck har redan
å-tergett mig lifvet.—Lemna mig nu din fånge,’
och res när du vill,"
Med biträde af Sooduck , bar Ruben
Emili ur vagnen in i kojan, der han lade
henne ned på en bädd af friskt löf, som nyss
tycktes vara riiiiedd. Han lemnade henne»
med varning till gubben att vaka öfver
henne och behandla henne mildt. Han återkom
ännu en gång från vagnen, dit han redan
gått, och rådde Sooduck att tillaga at henne
en sömngifvande dryck: "det besparar oss mo*
da," tillade han, "och gör vår framgång sär
ker."
"Frukta intet, min bror," svarade
Sooduck, "lita på mig och min hund; vi skola
nog bevaka din dufva." Harrington var också
öfvertygad, att han hade intet att befara; och
reste, intagen af glädje att snart se sin
nedriga plan krönas med fullkomlig framgäng.
3*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
