Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4o -
har glömt mig, min gamle vän! Jag för med
mig för din räkning ett rågadt krus, och här
är den unga flickan jag omtalade."
"A! är det du, min gamle vän, jag är
beredd att tjena dig med lif och själ."
"Nå Doktor, raskt då, jag har ingen tid
att förlora. Hvarje minut är mig dyrbarare
än en oklippt guinée." — Gubben
framsläpade sig långsamt, och med möda, — "Nå! hur
är det nu, Emili, min söta flicka," sade
Harrington ; "det är också en rätt svår skilsmessa,
eller hur? Ser du icke Sooduck, hur hon
fäster sig vid mig såsom en karborre?"
"Hvad för du med dig der?" frågade
gubben, och betraktade uppmärksamt Emili,
som, betagen af fasa, fallit afdånad i
Har-ringtons armar. "Nej, nej, kära du," fortfor
han, och vände sig om, "det är icke min
sak att kurera dem som redan gifvit upp
andan; jag vet ingenting värre, än ha att göra
med döda, och du vet väl att det ej var
fråga om en sådan i vårt kontrakt."
"Vänta då, din gamle tok," utbrast
Har-xington.
"Tok! Kan Yäl vara; men så dum är
jag icke, att jag låter narra mig denna
gången. — Jag säger att jag icke befattar mig
med de döde."
"Förlåt mig," sade Ruben; "men denna
gången har du gissat galet. Denna flicka är
lika så litet död, sora du och jag. — Hon
är
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
