Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 46 -
kade för dess valtsannhet, samt stode med
hårdhet den arma flickan tillbaka uti kojan.
Emili dignade ned pl sin Iöfbädd, medan
Sooduck, som brydde sig ganska litet om
hennes suckar, började tillaga sin frukost.
För att skaffa sig bättre matlust, drack
han först en dugtig portion af brännvinet;
han upptände elden, på hvilken han, utan
vidare tillredelser, lade de ännu lefvande
gäd-dorne. Då de voro inemot halfstekta, räckte
han en åt Emili, hvilken, såsom man lätt
förmodar, vägrade att mottaga den. Ganska
liknöjd om sin gästs betänkligheter, slök
Sooduck sin vedervärdiga anrättning med glupsk
appetit. Han gick derefter ur kojan, den han,
så godt han kunde, tillstängde med ett starkt
iep; hunden band han i en kedja, den han
fästade vid en af dörrhakarne; sjelf tog han
sitt metspö och gick till en närbelägen ström,
som genom en småskog var skild från hans
hemvist.
Emili förblef utsträckt på sitt ömkliga
läger, och öfverlemnade sig än åt det
smärtande minnet af det förflutna, än åt den
ännu bedröfligare föreställningen om framtidens
hotande öden, eller ock återföll hon I en
känslolöshet, som genom naturens ljufva
harmoni blef för henne ännu mera plågsam.
Fåglarnes qvitter, som sväfvade omkring
hennes fängelse och sjöngo om frihet och lycka;
bäcken, hvars sorl hon hörde, under det han
med bullrr banade sig väg öfver stenar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
