Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Lebanon, dit hon nödgals resa, såsom
vara Läsare lorde erinra sig. Hon hade först
(rott, sade hon, att Emilis flykt ej var
uppsåtlig, och att Harrington måste hafva
användt våldsamma medel; men ändtligen
erinrade hon sig hennes sinnesrörelse vid
afskedet emellan dem båda, äfvensom hennes
hemlighetsfulla yttranden, dem utgången
beklagligen alltför tydligt upplyst. ’’Harringtons, eller
snarare satans frestelser, som betjenat sig af
Harrington såsorn ett redskap, hade varit
alltför makliga för den stackars flickan; hon
hade fastnat i hans garn; men tnan borde tacka
Gud, att hon icke dukat under utan strid."
Helena frågade, om man ej hört af
flyktingarne sedan deras bortresa.
"Nej. En af bröderna har blifvit
skickad till Albany, der man hade något skäl
att tro Harringlon ämna verksiälla sin plan
alt fråniaga samfundet en betydlig
penningsumma."
Tre dagar voro nu förflutna sedan
Harringtons resa, och man väntade följande
dagen budels återkomst , som troligen skulle
gifva någon upplysning om flyktingarne. "Men,
Helena," tillade hon, "intet är mer alt
hoppas eller frukta, ty den största olyckan har
redan skett."
Helena kunde icke tro att ställningen
var alldeles förtviflad; icke derföre, att hon
hyste någon giltig grund till hopp, men
emedan hoppet är ungdomens lyckliga känsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
