Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helena frihet att fortsätta sina sorgliga
be-iraktelser. Denna väcktes ändtligen derutur af
den inträdande skymningen; hon kastade en
blick på vägen, hvilken de färdades, och
frågade Debora om hon vore säker att ej
hafva förfelat kosan.
Debora var viss att hon tagit den väg
man sagt henne vara den kortaste till
Leba-non; men hon började tro att de skulle gjort
klokare om de stadnat i byn, eller
åtminstone valt den mest besökta vägen: "Likväl,"
sade hon, "lara icke mer än tre eller fyra
mil återstå. Det är väl sannt att dagen
aftager, men vi ha månsken i natt, och äro
Gudskelof ingendera rädda."
"A, det är icke fruktan som intager mig,"
sade Helena, med ett låtsädt mod; ty hennes
nedslagenhet föreställde henne hela naturen
i ett hemskt skick, och det dåfva sorlet af
den förbiflytande strömmen ena, och den
tjocka skogens dystra mörker, å andra sidan,
uppfyllde hennes inbillning med skräck, och
föreställde henne möjligheten af någon
olycklig händelse. Emedlertid framskred den af
vägens oländighel hindrade vagnen långsamt;
den gamla hästen tröttnade och tvärstadnade
ofta, liksom han hade haft lust att vända om
till den gästfria byn.
De resande fruntimren hade en stund
fortsatt deras färd, under djup tystnad.
Skymningen utbredde sig redan och stjernorna
kastade sitt bleka sken öfver den med ett fro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
