Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
digt gräs bevuxna vägen. Deboras (ålamod
var nu slut. "Helena," sade hon, "det var
den tråkigaste och mest enstaka väg. jag
nånsin sett; vi komma aldrig fram på det här
viset. Vår häst, det stackars kreaturet, har
upptröttnat; lat oss gå till fots uppför den
öfriga delen af berget; ni är lätt som en
fjäril; det gör er icke trött; jag sjelf känner
att jag behöfver gå, för att ej stelna i
nattkylan."
Helena samtyckte. Medan de gingo
tillsammans, sade Debora att hon påminte sig
hvad Squire Redwood hade berättat om de
faror, för hvilka resande i de gamla länderna
voro blottställde, och att hon-verkligen ansåg
det "såsom en icke ringa våda för tv,änne
unga fruntimmer att resa ensamma, i hvarje
annat land än deras.
"Det är sannt," svarade Helena, "men
här finns gudskelof ingen fara"; och vid dessa
ord slöt hon sig tätt intill Debora, ty hon
tyckte sig höra buller till höger, midt i
skogen ; Debora hörde det äfven, ty hon stadnade
och sade: "Hvad kan det der vara?" Hon
hade knappt utsagt dessa ord, förr än en
ofantlig hund kom springande emot dem; en
rysning intog dem begge, och de sågo med
ängslan åt det ställe i skogen, hvarifrån humlen
kommit; rnen de märkte ingen der, och
hörde intet buller.
"Vill du gå din väg!" skrek Debora,
och stötte ifrån sig hunden, som nu nalkades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
