Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 118 —
Redwood sàg med otålighet Kapten
Fils-geralds artigheter mot sin dotter. Länge hade
han väntat slutet af deras samtal, som hölls
med lig rost; han ville erinra henne att hon
ännu ej helsat på Miäs Bruce och på deras
goda vän, Debora.
"Får jag den äran, alt föra Miss
Redwood till salongen?" frågade Carl Westall,
som otåligt afvaktade ett tillfälle att återse
Helena.
"Nej, jag lackar er; jag måste först gt
in i mitt rum, för att aflägga mina
resklä-der; men jag skulle vara er förbunden, om
ni vore god och framförde min helsning åt
fruntimren från Vermont, som .förmodligen
resa innan jag får se dem. Nå, Misstriss
Westall, månn vi återfinna vägen till våra
v’ • _ • , a
"Ursäkta min mor, miss Redwoodsade
Westail; och tillade då han vände sig till sin
mor: "Ni vill säkert icke mista det nöjet att
återse-våra vänner?"
"Visst icke; jag skall blott följa Miss
Redwood, och jag kommer sedan med dig, Carl."
"Besvära er icke för min skull, Misstriss
Westail,’1 sade Carolina, "min dornestiks
biträde är nog."
Misstriss Westall kände det kränkande i
detta svar. Hon hade dittills låtit förblinda
sig af sin egenkärlek och af den passion, som
näst denna beherskade henne: sin öfverdrifna
öinhet för
sin son. Den uteslutande och haf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
