Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n7 —
"Ja det är... jag vet det icke så noga...
det är en slägting till det gamla fruntimret
... åtminstone lefver hon i ett slags
beroende af henne."
Kapten Fitzgerald märkte att hans frågor,
af ett eller annat skäl, misshagade Miss
Redwood, och emedan han alltid var färdig att
tro allt, som ställde könets dygd i misskredit,
erinrade han sig den grundsats, som
förbjuder en man att tala väl om ett fruntimmer
i ett annat fruntimmers sällskap. "Jag skulle
vid ett annat tillfälle ej bemärkt denna unga
Lady," sade han, "men, sedan min hitkomst
har här varit en fullkomlig brist på
skönhe-ler, och, det är visst," tillade han med lägre
röst, "att jag så när kunnat glömma hvad
skönhet är, utom en viss persons bild, som
är djupt inpreglad i mitt minne. Denna unga
Lady har ett ostridigt behag i mina ögon;
hon tjenade att förebåda er ankomst: det var
morgonstjernan, som går upp fore solen. Men
hvem kan väl hafva förmått en klok flicka,
att komma hit under så hotande utsigter?"
"Min onda genius," tänkte Carolina. "Jag
har hört," sade hon, "att dö ämnade besöka
ett Qväkarsamfund i nejden, der de ha
slägtingar; jag förmodar dem hafva stadnat här
på förbiresan, som hastigast, for att äta
middag. Men," tillade hon, och höjde på
axlarne, "jag känner verkligen ingen ting om
dem; ni vet väl, att man ej kan hafva tid
att täuka på sådant folk."’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
