Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a* 128
Ögonblick. "Westall," fortfor han ändtligenj
"jag vill lemna er ett förtroende, hvilket jag
ansett ingen förtjena, utötn är sjelf, och er
far. En börda hvilar på mitt hjeria, den ni
ensam kan lätta." Han stadnade åter, och
syntes förlägen, — "Det är ett grannlaga
ämne.... jag hoppas att ni sjelf först skuiie
föranledt ett samtal derom: men ni har kanske
rfhållits af betänkligheter.... Jag vet icke,...
jag förlorar mig i gissningar..,. Men besin->
na att min upprigtighet fordrar samma känsla
tillbaka 3 er sida.’*. — Han tystnade än en
går-g-
’’Gari," fortfor han åter med säkrare rost,
"jag har länge omgåtts med det för mitt hjeria
så ljufva förslaget, att skänka er min dot|er
.... och mig sjelf 1 er en dygdig son.,,.
Förvissa då Carolina om en säll framlid!
Er fars ädelmod har minskat ert arf;
Carolinas skall jemka det bristande deri. Min
dotter älskar er. Jag blottställer ej hennes
grannlagenhet genom denna bekännelse.
Hennes tänkesätt för er foreskrifvas henne så väl
af förnuftst som hjertat. Men kan hon
längre fördraga dröjsmålet med er förklaring?
Det vet jag icke. Hon är en för mycket
firad, ja till och med genom smicker
bortskämd skönhet; och den der Fitzgerald letn<
nar henne icke i ro."
Westall önskade sig nästan i detta
ögonblick äga ett hjerta att skänka åt Kedwoods
dotter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
