Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i -HKöäfSH
"Vanhedrande!... Nej, min goda Carl;
jag undrar blott, att ni kunnat blifva kär i
en fattig flicka, som har intet att gifva er,
utom det förträffligaste hjerta. Vanhedrande!
... Himlen gifve att jag låtit mig ledas i min
ungdom af samma grundsatser, som ni."
Redwood oroades af bittra hågkomster;
blekheten på hans ansigte bevittnade detta
tydligt. "Westall," utbrast han, "jag är
mycket beklagansvärd, och döden skall för tnig
icke blifva en hvila. Jag har känt ett
outsläckligt begär efter sällheten; men min själ
har ej höjt sig öfver denna verldens grofva
nöjen; nu är hon nedslagen, modlös; ty jag
lider af samvetsaggens grymma qval i
afseende på en förfluten lefnad, och’af
förtviflan, när jag tänker på framtiden. Westall,
det är en olycka, för hvilken språket ej har
något uttryck, att nalkas grafven i känslan
att hafva minskat de ädla ändamål, för hvilka
lifvet skänktes oss."
"Hvarföre har jag ej, likt många andra;
fått tillfälle att tillbringa mitt lif i
okunnighet och "frid, utan att efterlemna flera spår
än det af strömmen bortförda bladet!...
Sådant skulle varit en lycka i jemnförelse med
inin närvarande lott; men," tillade han, och
lade händerna i kors på bröstet, "jag har
förjagat från detta tempel den gudomlighet, för
hvilken det blef danadt; jag har förlorat oskul-»
den: och min dotter, min enda dotter, hvars
ode himlen mig anförtrodde, har jag öfver;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
