Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Men hvarföre;1’ frågade Westall,
intagen af medlidande, och begär att lindra
Red-woods smärtor, "hvarför dessa djupa
samvets-qval? Ert lif har icke blifvit befläckadt af
mer än en enda brottslig gerning; och
dessutom skedde den vid en ålder, då ni hvarken
kunde äga erfarenhet eller eftertanka."
"Ack, Carl, sök ej att försvaga känslan
af min brottslighet. Denna enda ogerning
har uibredt sitt dystra mörker öfver hela rniu
lif. En enda brottslig gerning säger ni? Huru
benämner ni då min försummelse mot min
dotter, och denna brottsliga likgiltighet för
mensklighetens lycka, hvarigenom jag låtit
den fallenhet hos mig slumra, hvilken jag
kunnat använda till dess bästa? Hvad namn
ger ni då min kalla otro, mitt fruktlösa och
farliga grubbel? Nej, nej, min vän, ni bör
ej, ni kan ej smickra mig nu; det är för sent.
Jag vet nu huru jag bör anse den eländiga
mödan att uppoffra sin lefnad åt blott
förgängliga ting. Jeg måste nu plikta för det
högmod , som på lifvets bana gjorde mig
glömsk af den sanna lyckan; och den
egen-kärlek jag förr byIlat, gör nu verlden för mig
till en usel, tom, fruktansvärd ocken."
"Jag var danad till någon ting bättre än
jag varit. Denna sanning, hvilken jag aldrig
glömt, har väckt mina samvetsförebråelser,
och gjort, att jag lidit mycket mer och njutit
miru|re, än de flesta menniskor skulle gjort i
min ställning. Svaia mig icke nu, Cail, ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
