Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 136 —
ar ej uti Jen sinnesförfattning att ni kan gif:
va mig de råd och del bistånd jag behöfver.
Jag ser att jag väckt ert medlidande, och jag
är tacksam för ett deltagande, som jag
fordom skulle bäfva föraktat; i dag är det en
läkedom för mitt hjertas lidanden."
"Nu, då ni känner mitt inre tillstånd,
kan ni ej undra, att jag önskat godtgöra min
uraktlåtenhet mot min dotter. Jag är ej blind
för hennes fel; de äro så uppenbara, att de
måste falla hvar och en i ögonen; men jag
vågade hoppas allt af hennes ungdom och ert
biftäde. Jag tänkte, och jag tänker ännu, att
hon hyser mera ömhet för er än för
någon annan; men allt detta är nu förbi; jag
vill ej mer tänka derpå. Ni har gjort elt godt
val. Helena äger hela min vänskap, och då
jag så högt värderat alla hennes goda
egenskaper, kan jag ej annat än undra öfver mitt
besynnerliga infall att tro er kunna ägna er
kärlek åt någon annan än åt henne. Carl,
er älskvärda vän liknar i sina anletsdrag den
enda person jag verkligen .älskat; hon liknar
henne ännu mer genom sin milda och ädla
karakter. Ack, om jag hade ägt ett sådant
barn!,.. Stackars Carolina!... Hvad skulle
verlden tänka, Westall, om hon vissltr att
dèn sköna idol, hvaråt hon tänder sitt
rökverk, vore målet fur sin fars medömkan och
samvetsförebråelser. Men minnet af mina
egna olyckor gör alt jag glömmer hvad som
rör er sjelf.*’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
