Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miss Campbell ämnade svara på denna
lcompliment, då hennes tant i detsamma sade:
"Du glömmer, Grace, att vi vänta. —
Fenton, för Misstriss Wfttall till vagnen! —.
Ni bör tacka himlen, Misstriss Westall, att
icke som jag, hafva ett älskande par på halsen."
"Jag vore nöjdare, om det så förhölle sig,
svarade Misstriss Westall, och kastade på
Helena en mild blick."
Helena hade sannolikt begripit Misstriss
Westalls mening, utan Miss Campbells
betydelsefulla vink; Misstriss Westalls yttrande
lifvade emedlertid hennes mod. Hon steg
lätt i vagnen, befriad från en börda, sora
länge nedtryckt henne.
Emedlertid sökte Westall att så mycket
som möjligt glömma sina egna bekymmer och
de omständigheter, som så nära rörde hans~
lycka. Han uppfyllde vänskapens pligter:
han aflägsnade sig sällan från Redwood, som
dagligen allt mer och mer aflynade. Stundom
tycktes dennes i dystra grubblerier försänkta
själ hafva slitit alla de band som fasthöllo
honom vid verlden. Han liknade en af
rysliga drömmar oroad sömngångare. Hans
stirrande och liflösa blick: svetten som betäckte
hans bleka panna: hans orörliga ställning och
korslagda armar; — allt framställde en bild
af den djupaste förtviflan. Under dessa
kriser syntes Westalls bemödanden att trösta
honom, vara alldeles overksamma; men hastigt
vande den lidande åter sin blick till sin un»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
