Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
hafva för mig förlorat sin vigt. J3g har
aili-för länge lärt mig att missakta demj Huru
ofta har jag ej i min blindhet beundrat,
prisat och nästan tillbedt vår sakts hufvudmän,
som lefde utan fruktan och sågo dödens
annalkande, utan att skakas. I hvad jag då för
jiden kallade deras mod, 8er jag nu intet
annat än en envis fåfänga , en trotsig inbilskhet,
afsigten att vinna gudomlig heder, som dref
dem att göra sig ett ryktbart namn, då de
endast bordt söka sin Skapares pris. Westall,
— jag ryser likväl vid åtankan på en död,
sådan som Gibbons, Humes och Voltaires! —
Var deras likgiltighet för ett tillkommande
lif oförställd, hvilken frivillig förnedring
under djuren ser jag då ej deri! — Var den
åter hycklad, hvilken dumdristighet!"
"Olyckligtvis," sade Westall, "finnas uli
verlden verkliga tviflare. Det ges menniskor
i den olyckliga ställning, att tviflet blir för
dem nästan oundvikligt."
"Ja," svarade Redwood, "det är för
mången icke blott möjligt, utan till och med
o-umbärligt; men jag hade ej detta olyckliga
behof. Så förödmjukande denna bekännelse
än är, så måste jag dock tillstå," tillade han,
och tog Bibeln, som nu blifvit den enda bok,
hvari han läste, "att jag, ända tills för
omkring en månad sedan, aldrig med allvar
betraktat denna bok. Jag hade aldrig läst deri,
utom af nyfikenhet, eller för att ge ett fritt
lopp åt mina kritiker ock en näring åt milt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
