Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
och för en stund åtminstone äro vi
ostörda-Jag skall hemta ljus, medan ni går in efter
er skatt."
Härtill biföll Helena. Hon återkom
snart roed den dyrbara asken i sina händer.
Än betäcktes hennes kinder med en hög
rodnad, än med en dödsblekhet. Westall insåg
orsaken till hennes känslor, och ville ej
försöka att störa henne. Helena sökte att öppna
asken, handen darrade under hennes djüpa
rörelse. "Öppna den, jag ber er," sade han,
och gaf den åt Westall, "ty jag förmår det
icke."x
Då Westall mottog asken ur hennes
händer, märkte han att de voro iskalla. Har»
frågade, om hon ej ville vänta att öppna den,
"Nej! nej, jag är nu beredd på allt,"
svarade hon, och föll på knä framför bordet,
på hvilket Westall satt asken.
Westall vred om nyckeln och upptäckte
för Helenas forskande blickar det inre af
a-sken, 6om ej innehöll något annat än
medaljongen af ett porträtt. Vid denna syn
försvann hoppets lifliga färg på Helenas ansigte.
— "Ack, min mor, min mor!"... voro de enda
ord som smärta och förtviflan aftvingade henne.
Westall tog hennes händer i sina, och
de begge älskande förblefvo några ögonblick
i denna ställning utan att tala. "Helena,"
sade han ändtligen, "var icke bedröfvad. Er
fruktan bör försvinna i samma ögonblick som
ert hopp. Detta oförmodade utslag smärtar er;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
