Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 94 -
Westall lydde, med djup beundran för
Helenas välde öfver sig sjelf och för det
ädelmod, hvarmed hon vid detia vigtiga tillfälle
beröfvade sig sjelf behofvet att tillfredsställa
sia känslofullhet, och det för att rädda en
persons heder, som så obarmhertigt
tillskyndat henne de bittraste qval, och sökt beröfva
henne allt.
Så snart Westall gått, bortskickade
Helena beijenten, för att icke störa Redwoods
hvila. Ofta gick hon till sängkanten der hon
satte sig, uppvärmde sin fars iskalla händer,
och aftorkade den kalla svetten på hans
panna; hon märkte hans hämmade andedrägt och
de konvulsiva rörelserna i hans drag.
—-Ändtligen aftog febern, den sjukes häftiga
rörelse stillades; hans musklers starka
spänning gaf efter; en upplifvande värma spridda
sig öfver hela hans varelse, hvarefter
andedrägten snart blef fri och obehindrad.
Helena lyftade sina händer och ögon
mot. himlen och uppsände i stillhet en tyst
tacksamhetsgärd till Försynen; och utan att
gå ifrån sin fars säng, vid hvilken hon satt,
upptog hon ur barmen sin mors bref,
hvilket hon öppnade med en känsla af fruktan,
nyfikenhet och ömhet.
Och var väl något annat möjligt? —
Det var i en döende fars närvaro hon för
första gången inhemtade underrättelser om en
mor, den hon begråtit sedan sin barndom.
Ofta betraktade hon brefvet, men tårarne skymr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
