Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
en af Fitzgeralds betjenters förtroende, ocli
lian återkom snart med underrättelse, att man
sannolikt ännu kunde finna dem i ett
värdshus, icke synnerligen långt ifrån Libanon.
Frågan blef nu att finna någon för ett
såN grann laga ärende passande person,- och
medan Westall besinnade sig härpå, sade
Helena: "Res sjelf dit, jag besvär er derom;
Ralph och jag skola biträda hvarandra här;
men ni, ni ensam kan öfvertala Miss
Redwood att återkomma .... att återkomma,"
tillade hon med en slocknad röst, "innan det
är för sent."
"Ack, älskade Helena," svarade Weslall,
med en blick på Redwood, som efter ett
nytt yrselanfall föll blek och utmattad
tillbaka mot sin hufvudgärd, "kanske är det
redan för sent."
"Säg icke så, säg icke så, Carl!" svarade
Helena, fästade på sin far en bekymrad blick,
vände sig hastigt åter till Westall och fortfor:
"Vi skola åtminstone bespara Carolina det hat,
som nödvändigt skulle falla på henne, om
det blefve kunnigt att hon öfvergifvit sin far
i ett sådant tillstånd.",
"Adelmodiga varelse!" svarade Westall,
"ni skall blifva lydd; men jag kan icke
lemna er ensam här."
"Bed då Grace Campbell komma hit —
men nej," — fortfor hon, såg åt sängen och
märkte att hennes far började slumra: "En
djup tystnad är nödig — gå då, och Gud
vare med er!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
