Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 9 —
gifte sig ändå med Betty, som, utom sin fal*
lenhet för att synda mot tredje budet, är den
bästa matmoder jag känner i bela Vermont."
"Men går det så här fort, som jag
börjat, så lär jag väl aldrig hinna sluta mitt bref.
Jag märker att ju äldre jag blir, desto mera
tycker jag om att prata, och att af en eller
annan or9ak är det i synnerhet då jag språkar
med er, min goda Helena, som mitt hjérta
vidgar sig och min tunga är outtröttlig.
Men för att komma tillbaka der jag stadnade;
så sade jag, att jag hade tömt Peggy6 korg
och följde henne och öppnade dörren. —
Gissa hvad jag sàg der — en prägtig vagn,
dragen af ett par sköna hästar, som stadnade
vid grinden, och jag såg — gissa hvem? —
Jo just Herr Fenton Campbell och hans Fru
Grace Campbell!"
"Jag kände icke igen henne i början;
ty hon bar djup sorg efter sin farbror, som
nyligen är blifven död; harmsen nog, gissar
jag, för det han måste öfvergifva alla de der
räkningarna, hvarpå han Vunnit så mycket \
denna verlden; och i stället nu afsluta sin
egen redogörelse i den andra. — Men så snart
bon såg på mig med sitt vanliga smålöje*
hvilket, ni vet, är lika så vackert 90m en
solstråle efter stormen, igenkände jag henne
strax; hon steg lätt ur vagnen och var i ett
hopp vid ingången till vårt hus. Hon gaf
mig på sitt vanliga goda och vänliga sätt
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
