Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: stamtabeller - 4. Svenska ättegrenen - Stamhuset Marsäter (Fredriksnäs)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han dog på Marsäter 1752 natten mellan den 26 och 27 okt.
och blef begrafven i Gryts kyrka den 3 nov. „med tillbörlig heder
och likpredikan under en ansenlig församlings närvaro.« Vid detta
tillfälle utdelades följande af Matthias Odencrantz författade
„Wälförtient Äreminne“ (tryckt i Norrköping):
Ho är som fromhet ei vil hedra?
Tå then i ärligt hierta bor;
Mån’ någon ondska är så stor,
Som thenna dygden dierfs förnedra.
Thesz prål är ei, som lysand mull,
Som bräkligt glas, som dåligt glitter,
Nei! vti ärans skiöt hon sitter,
Som en Jouvel vti sitt gull.
Thesz önskan är sin nästas lycka,
Godt samwet och en rolig siäl,
Thesz winning är at giöra wäl,
At hielpa them, som andra trycka,
Thesz nit är at för Kong och Land,
I nöd ei Lif och wälfärd spara,
Thesz tröst är til at nögder wara,
Med alt som skier af HErrans hand.
Thesz ängslan är fåfängan höra,
Aldeles rasa tygelfri,
Thesz skräck är ondskans raserie,
Som alt thet godt är wil förstöra,
Thesz sorg är nästans tårar se,
Som öfwer korsz och jämmer klagar,
Thesz olust at ei alla dagar,
Then prof vtaf sin kiärlek ge.
Men månne någon wäl kan gifwas,
Som sig här af berömma kan?
Jo! wi nu sakne här en Man,
Som thetta kan med skiäl tilskrifwas;
En Herr Baron, som til sit slut,
Har stridt med Sig och ondskans snaror,
Som såleds sluppit werldsens faror,
Och kommit wäl vr lifwet vt.
Se! hur’ han fromt och ärligt lefwat;
Se! hur’ Han önskat nästan wäl;
Se på thesz samwet, och thesz siäl,
Hwars ro Han stadigt eftersträfwat,
170
Hur’ Kong och Land han wördat har,
Se! hur’ han andras motgång hindrat,
Hur’ theras nöd Han altid lindrat,
Se! huru nögd Han altid war.
Hwem är som ei har orsak klaga,
En sådan Wän af dygd och tro,
Som wille altid hafwa ro,
Som trätor altid sökt förtaga 2
Han talte hwad Hans tanckar war,
Ei falskhet i thet hierta hystes,
Som vtaf dygd och ära lystes:
Then lyck’lig, som så lefwat har.
Then Slächt hwaraf wår Döda warit,
Med wördnad hwar then nämna wet,
För Swensker Tro och Tapperhet,
Hwart the för Rikets wälfärd farit.
Wår Döda kiäkt fölgt theras spår,
Ei högmod rådt thet hierta röra,
Som haft i Skiölden Dygd at föra,
Then Honom känt han dömma rår.
Förnäma Slächt, som tårar giuten,
Wid Thenna Herrens döda mull,
Ei gråten! Han är glädjefull,
Nu i Guds skiöte innesluten,
Han ändat Sina dagar bäst;
Han giorde hwad Han borde giöra,
Thesz minne werlden får kringföra,
Han är nu worden himlens gäst.
Statt wandringsman här litet stilla,
Se på Thens Stoft i thenna graf,
Som warit Guds och dygdens slaf.
Betänk tig! wil tig sielf ei illa!
Lef from och wäl, giör ingen me’n,
War wän med Gud, thet är thet bästa,
Hielp, trösta, wårda ömt tin nästa
Som Then här hwilar sina ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
