Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 2. Friherre Bernhard Henriksson Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derunder af kurfursten af Brandenburg och dennes underbefälhafvare,
generallöjtnanten Joachim Ernst von Görtzke, hvilkens avantgarde
angrep den retirerande svenska kåren vid Tilsit den 30 jan. 1679,
under det att densamma var spridd i staden och dess omgifningar.
Budbergs och Löschern von Hertzfelts dragoner samt Lifländska och
Estländska Adelsfanan fingo härvid uppbära första stöten, blefvo
kastade öfverända och förlorade 200 man i döda och svårt sårade.
Under denna strid stupade ryttmästaren vid Lifländska Adelsfanan
Christofer von Rehbinder.
Efter att vid Teltsche den 6 febr. hafva afslagit ett nytt anfall af
brandenburgare och lithauer, lyckades Horn, som under 26 dagar
marscherat 44 mil, återföra öfverlefvorna af sin kår, som sammansmält
från omkr. 12000 man till omkr. 2500 man, till Riga, dit ankomsten
skedde den 18 febr. 1679.
Bernhard Rehbinder och hans broder Gustaf voro bland dem,
som öfverlefde detta sorgliga fälttåg.
Det var antagligen för transporten af sin sqvadron från Finland till
Lifland, som Bernhard Rehbinder af kronan fick en fordran, som han
tyckes hafva haft svårt att utbekomma. Detta framgår af en hans
skrifvelse till konung Carl XI, hvari han hos „den store rikshushållaren“
anhåller som en nåd att utbekomma sin för 1682 innestående lön 750
dal. s. m. samt 2358 dal. s. m. utlagdå medel „för transport af den
finska militien“. „Nu bringar migh min stora meddellöshet och mina
högst angelägna tarfver“, säger han, „deruppå att drifva och för den skull
med en så mycket säkrare förtröstan alldra ödmjukast beder, det iagh
till min fordringz fyllnad må bekomma Eders K. Maj:ts order och befallning
uppå dhe Medell, som anordnade voro till Transporten för finska
Militien af Rikzdagzbevillningen“.
Den 15 juli 1682 befann sig Bernhard Rehbinder i Stockholm, derifrån
han tillskref sin broder Otto på Uddrich angående bestämmelsen i faderns
testamente af den 25 aug. 1680, att denne skulle efter hans död på
vissa vilkor besitta nämnda stamgods.
1682 anhåller han hos Kongl. Mai:t att för sina långvariga och
trogna tjenster bli befordrad till öfverste för det Karelska kavalleriet
„efter med döden afgångne öfversten Berendt Mellin“; men först 1695
blef han öfverste för Åbo och Björneborgs läns kavalleri.
Bernhard Rehbinder innehade denna beställning, då han år 1700
i april med sitt regemente öfverfördes från Finland till Lifland, såsom
tillhörande generalens af kavalleriet frih. Otto Wellingks kår af 5100
ryttare — deraf Åbo läns kavalleri utgjorde 1200 man — samt 5560
man fotfolk, hvilken skulle undsätta det af sachsarne belägrade Riga.
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
