Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamhet såsom luthersk skollärare i Sibirien ådragit sig regentens
synnerliga nåd, men å andra sidan hade „en olycklig vana att något
kröka på armen“, kunde erhålla någon tjenst i Finland. „På ena sidan
är Hans Majestäts befallning ovilkorlig, och på andra önskade vi placera
honom på ett ställe, der hans efterdömen kunde hafva den minst
skadliga följd“. I ett tillägg säger Rehbinder: „Jag hör, att sista explikation af
manifestet om Finlands förening ej är gillad hvarken i gamla Finland
eller af generalguvernören. Jag har förespått det, och måtte vederbörande
taga en lexa att höra kommittén i vigtiga saker“.1
Denna sista anmärkning gäller tydligen Armfelt, som icke alltid var
så nogräknad med iakttagande af föreskrifna former, blott han kunde
drifva sina åsigter igenom. Att Rehbinder äfven i andra hänseenden
icke ansåg sig bunden af sin inflytelsesrika chefs åsigter och åtgöranden,
framgår ännu tydligare af ett bref, skrifvet fjorton dagar senare, den 11
febr. Det heter der: „General Armfelt har sagt mig, att han begärt ditt
utlåtande, huruvida konseljen kunde förändra form och organisation. Var
försigtig i ditt svar. Du känner hans böjelse för innovationer och
förändringar. Det är utan allt tvifvelsmål, att administrationen kunde få en
annan och bättre rigtning, än den nu har, äfvensom att den kunde blifva
mer enlig med vår konstitution; men 1:o blir kostnaden betydlig och
kanske öfverstigande våra tillgångar, 2:o är det nyttigt att göra ständiga
förändringar? Skall det ej uppväcka den fruktan, att det, som kan
förändras, kan tillintetgöraso Vore det ej bättre att uppskjuta det till en
landtdag, då ständerna närmare kunde öfverväga svårigheterna och
förmånerna? Jag uppkastar dessa tvifvelsmål, icke för det att jag precist
är emot detta projekt, men jag tror dock, att det på det nogaste måtte
öfvervägas och all försigtighet dervid iakttagas“.
Detta uttalande är i hög grad kännetecknande för den unge
Rehbinders allvarliga betänksamhet gentemot alla de mer och mindre
ingripande reformatoriska idéer, som den tjugu år äldre, mångbepröfvade
Armfelt framkastade.
Förutom de ofta återkommande förklaringarna angående mer och
mindre betydande missförstånd mellan kommittén och regeringskonseljen,
innehåller förenämnda bref följande upplysning af intresse:
„Inqvarteringsförordningen följer med denna kurir. Det är en kuriös fras, som
kejsaren sjelf tillsatte, att de privilegierade skola vara befriade från
inqvartering, tills han annorlunda i samråd med ständerna kan förordna“.2
Det är ett af de många bevisen derpå, att Alexander sjelf vid denna
tidpunkt, likasom äfven senare, på allvar ifrågasatte ständernas
sammankallande.
Åtta dagar senare skrifver Rehbinder åter till Mannerheim angående
1 Kommitténs hörande i alla mål, som skulle underställas monarken, var
nemligen föreskrifvet i instruktionen för kommittén af den 6 nov. 1811.
2 I inqvarteringsreglementet af den 31 jan. 1812 § 2 hette det: „Ifrån denna
skyldighet frikallas för det närvarande och intill dess Vi i samråd med
landtständerna kunna derom annorlunda i nåder förordna, alla de“ etc.
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
