Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
badande i tårar, begifvit sig till vinterpalatset, hvarest de tillbragt hela
natten och påföljande dag, att man hade sig bekant, det kejsaren var
dödligt sjuk o. s. v. Nedslagen af denna nyhet ville jag begifva mig
bort, men tjenaren bad mig dröja och afsände ett bud till den
tjenstgörande kammartjenaren för att fråga storfursten, om jag borde begifva
mig till honom eller vänta. Efter en half timme lemnade han mig en
biljett från H. Höghet, affattad i dessa ord:
„Våra bekymmer, som Ni erfarit, hafva hindrat mig att lemna
vinterpalatset, äfvensom den omsorg, jag är skyldig min moder; må Gud hafva
medlidande med oss alla! Ursäkta mig således, min käre baron, och var
ej ond på mig derför. — N.“
„Tonen i denna biljett upplyste mig om, att faran var hotande“, säger
Rehbinder, „och jag inbillade mig, att den olyckliga underrättelsen redan
anländt, ehuru man ville dölja den för mig. Knappast kunde jag hålla
mig upprätt på mina ben för att nedstiga för trappan; men i det jag
passerade vestibulen, mötte jag en ung stallmästare, som närmade sig
till mig och sade: Var icke orolig; jag kommer ifrån palatset, och en
fotjägare, som anländt, medför underrättelsen, att kejsaren befinner sig
bättre. Ehuru“, säger Rehbinder, „jag icke fästade allt för mycket
afseende vid denna tröstande underrättelse, upplifvades dock mitt sinne
af en gnista hopp, och jag vände hem till mig. Jag tillbragte en dålig
natt, hvarunder storfurstens biljett alltid framträdde tör mina ögon“.
Följande morgon bittida sände Rehbinder att fråga efter nyheter
öfverallt, men ingen kände något. KI. 11 begaf han sig till hofvet, men fann
alla rum öde. „Vandringen var olycksbådande, och då jag gjorde en
löjlig figur, ensam i våningarne, vände jag om mina steg“, säger han,
„samt mötte dervid en person, som på nog kort sätt meddelade mig
den förskräckliga underrättelsen, som man en timme tidigare mottagit.
Skyndsamt flydde jag dessa sorgliga ställen och begaf mig hem, der jag
öfverlemnade mig åt en smärta, som var lika berättigad som djup“.
Mera än något annat visar denna skildring, huru innerlig och fri från
all ostentation eller beräkning den sympati var, som Rehbinder närde
för Alexander. Men andra pligter togo snart den finske statsmannens
uppmärksamhet i anspråk. K1. 3 samma dag meddelades honom, att
gardena just svurit trohetsed åt Constantin, och en stund senare erfor
han ur säker källa, att statsrådet och senaten fullgjort samma formalitet.
„Litet återkommen till mig sjelf,“ säger R., „begynte jag eftersinna, hvad
som vore att göra. Omedelbart underordnad suveränen och på samma gång
tjensteman hos ett folk, som var oberoende af Rysslands centrala styrelse,
kunde jag icke mottaga order af härvarande myndigheter; ej heller kunde
jag med nödig hastighet erhålla instruktioner af den nye kejsaren,
alldenstund han var frånvarande, och för att handla på eget bevåg saknade jag
positiva rättigheter. Jag beslöt mig emellertid att affärda en kurir till
generalguvernören för att sätta honom i kännedom om kejsar Alexanders
död och om, att de civila myndigheterna äfvensom trupperna aflagt ed“.
Emellertid skref Rehbinder en biljett till statssekreteraren för Polen,
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
