Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säter. Jag hade en månads permission och reste med ångbåt till
Norsholm, der Alarik hemtade mig. Det var sista sommaren på det vackra
och trefliga Stafsäter; ty på hösten s. å. sålde min fader egendomen och
flyttade in till Linköping. 1860 — 62 års riksdag vistades min fader
i Stockholm. Min moder var med honom der till våren 1862, då familjen
återflyttade till Linköping. 1863 flyttade mina föräldrar derifrån till
Söderköping, som låg lämpligare till för min faders domareembete.
Min broder Alarik, som i jan. 1861 blifvit antagen till kadett under
n:r 32, och jag voro emellertid qvar på Carlberg. 1862 voro vi med
på kadettfärden till Norge, då 100 svenska kadetter voro kommenderade
till storlägret å Gardermoen.
I början af sept. gingo vi vid Skeppsholmen i Stockholm ombord på
ångkorvetten „Orädd“ (som 1869 förliste i Engelska Kanalen). Det var
ett långt och smalt, rankigt fartyg, och vi hade det mycket obeqvämt
med sofplatser, så att många af oss föredrogo att ligga på däck. Dertill
var maten oätbar, och det vill säga mycket, när kadetter på den tiden
icke kunde äta den.
Korvetten, som gick yttre vägen genom Östersjön och Öresund,
anlände efter 5 dagars resa till Kristiania. Hela staden var nere vid
hamnen för att taga emot oss, och vi blefvo inqvarterade i de förnämsta
familjerna. Alarik och jag bodde hos d. v. kaptenen vid artilleriet Lars
Christian Dahll, adjutant hos konungen (sedermera öfverste och
krigsminister). De norska kadetterna hade en fest för oss, och så reste vi
på jernväg till Gardermoen, der lägret var förlagdt.
På en bataljon, som stod under befäl af chefen för Trondhjems
geworbene jægere, öfverstelöjtnant Birch, utgjordes 1. kompaniet af de
svenska kadetterna, 2. af de norska kadetterna och 3. och 4. af
Kristiania geworbene jægere. Birch red en svart hingst, hade ständigt, äfven
under exercis, sin lilla snugga hängande i munnen, höll ett ridspö i
handen och drog aldrig sabel. Han var förresten en lugn man, och
exercisen gick mycket bra under hans kommando.
Utom „de geworbene“, som voro ett undantag, var den norska
truppen, „de nationale“, likasom deras befäl, det ynkligaste man gerna kan
tänka sig i den vägen. Sämre exercerade och utrustade än vår egen
beväring, smutsiga och trasiga, gjorde denna norska trupp ett bedröfligt
intryck.
Om aftonen, då vi hade Jägereldar framför vårt läger, fingo vi ibland
besök af konung Carl XV och hertigen af Östergötland, prins Oscar.
De hoppade bock med kadetterna, d. v. s. de hoppade öfver dem, men
läto icke sjelfva begagna sig till bockar. Konungen var väl försedd med
cigarrer, som han utdelade genom att sticka dem i munnen på kadetterna.
De „nationale“ hedrade oss äfven stundom med sin närvaro, och
det var roligt att se hallingdalingarne göra sina förvånande kast.
Under några dagar hölls en fälttjenstöfning med trupperna, fördelade
på 2 kårer. Manövern egde rum mellan Gardermoen och det 4 mil
derifrån belägna Eidsvold. Då vi återkommo till Gardermoen, skulle
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
