Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 13. Friherre Hans Henrik Henriksson Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land från Norge. Hans Henrik, som då var öfverstelöjtnant vid
general Carl Larsson Sparres dragonsqvadron (bataljon), hvilken
general derstädes förde öfverbefälet, låg 1677 med nämnda sqvadron
inqvarterad i Oviks s:n i Jemtland. Någon oordning hade förefallit
vid densamma, och general Sparre skrifver derom i sin rapport, att
orsaken dertill var, att „ingen regementsofficer hoos esqvadronen
var, ty Öfverste-Lieutenant Hans Henrik Rehbinder var utan min
ordre, vilja och vetskap bortrest.“ Generalen måste sjelf bege sig
till Ovik och ställa allt tillrätta.
År 1699 hade Hans Henrik med sitt regemente, Karelska
kavalleriet, som då räknade 1200 hästar, blifvit från Finland afsänd till
Estland och förlagd i garnison i Wesenberg, hvarifrån han den 18
aug. s. å. till Kongl. Maj:t afgaf följande förslag:
„Kongl. Maj:t täcktes med hög Kongl. Nådh och mildhet förmärkia,
om jag mig understår underdånigst tillkännagifva, huruledes
Öfverste-Lieutenanten och Kommendanten på Nyslott Wälb. Abraham Pistolekors
igenom döden afgången är och således platsen vacant; nu ehuruväl,
aller Nådigste Konung, det mig rätteligen icke tillkommer att föreslå
någon till den afvikne Pistolekors succession, så likväl, emedan mina
officerares qvaliteter är mig sjelf bäst bekant, som ock att
Landshöfdingen H. Baron Anders Lindehielm, hvilken dessa ärenders försorg mäst
comporterar, ej är för tiden i landet, alt för den skul fördristar jag mig
med alsom Högsta underdånighet besagde vacans för Eders Kongl. Maj:t
aller underdånigst upptäckia och därjemte med lijka vördnat af detta
mitt anförtrodda Regimente till succession föreslå Ryttmästaren wälb.
Georg Freidenfelt, hvilken uti Eders Kongl. Maj:ts tjenst alt ifrån sin
ungdoms tidh med all flit och trohet så i turbulente som fredlige tijder
sig oförtruten bruka låtit, den nu omsider synes blifva incommod at
tiena Eders Kongl. Maj:t till häst, icke allenast för sin ålderdoms skul,
utan ock at han är alldeles corpulent at komma på sadeln; för den
skul vore önskeligt, at han Freidenfelt, så ock för detta som för sitt
behagliga förhållandes skul, blifver af Eders Kongl. Maj:t med ofvan
talde vacantien aller Nådigst ihågkommen, och åter i dess ställe
Regementsqvartermästaren Reinhold Köhler, den i lijka måtto et got renomé
om sigh äger, derom jag Eders Kongl. Maj:t medh widlyftigt tahl icke
will besvära, efter hwars och ens giorda tienster äro uti mina i
underdånighet extraherade memorialer omständl. anförda. Sedan desse af Eders
Kongl. Maj:t äro medh hög Kongl. Nådh och mildhet ansedde, finner
jag närmast till Regementsqvartermästarsuccessionen Lieutenanten Otto
Reinhold Ambrosi, efter han länge och troligen tient Eders Kongl. Maj:t;
men som han uti skrifvande ej är förfaren, ty hemställer jag honom i
Kongl. Nådh och hägn, at han fast häller för sina meriters skul blifver
vidh förefallande lägenhet med Ritmäster-Charge benådat, och nu för
denna gång Fendriken Baron Gustaf Magnus Rebinder aller Nådigst till-
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
